bieberfevaa.blogg.se

Selena

Han såg lika bra ut som han alltid gjort, om inte bättre.  Håret var uppåt fixat, inte för mycket men sådär alldeles lagom. Han bar vita kläder och vita sneakers och hans hasselnötsfärgade ögon stirrade rakt in i mina. Det kändes som om han funderade på vad han skulle säga, eller som att han bara inte riktigt kunde fatta att det var jag, inanan han svarade.

-       Hej Selena.

Han hade under tiden vi varit tillsammans och även innan det, inte använt mitt fulla namn ofta. Han kallade mig alltid Sel ett smeknamn som sedan spridit sig ut i media och bland mina vänner, men efter uppbrottet hade namnet låtit fel i andras munnar. Det var liksom på sätt och vis hans. Därför kände jag ett stick i bröstet av ledsamhet när han inte använde det. Vi hade resten av Justins teams blickar riktade mot oss och jag tog ett par steg mot Justin för att sedan ge honom en lätt kram.

I några få sekunder hängde hans armar bara längs med sidorna på kroppen, innan han försiktigt förde dem om mig.

-       Jag har saknat dig. Halv viskade han i mitt öra,

så högt så att jag hörde honom klart och tydligt, men tillräckligt lågt för att ingen annan skulle göra det. Det gick en rysning längs med ryggraden på mig och halsen klibbade ihop sig och blev torr. Vad skulle jag svara? Det var ju jag som hade brutit förhållandet.

Plötsligt kände jag mig som en liten seriefigur jag sett någon gång, där det kretsar en liten djävul på ena sidan av huvudet och en ängel på den andra, båda i mån om att försöka övertala personen i mitten. Jag var människan i mitten och min inre djävul och ängel var långt ifrån sams. Hälften av mitt samvete sa åt mig att berätta hur mycket jag saknat honom med, kanske skulle det bli bättre denna gången, kunde han behöva min hjälp? Den andra hälften sa åt mig att skita i hans kommentar fullständigt, jag var här för att prata om låten med honom, inget annat.

Jag hade nog stått och velat lite väl länge, för nu hade Justin släppt mig och tittade lite undrande på mig, men en svagt road glimt i ögonen och ena mungipan uppdragen i ett, men mycket litet, leende. Det leendet fick både djävulen och ängeln att dränkas totalt och jag log tillbaks. Det blev mitt svar, han fick tolka det som han ville.

       -Konserten börjar snart, med en knackning på ryggen vände jag mig om för att se Scooter.

Han instruerade Justin snabbt om hur han skulle göra innan vi allihop gjorde en liten ramsa Justin hade gjort sedan ”My World Tour” hans första tour. “Ducks, ducks ducks, ducks, Quack, quack, quack, quack, zooooom”

Efter det intog jag, tillsammans med Fredo och Scooter våra platser bakom Scen, där vi skulle se riktigt bra. Alfredo var både min och Justins vän och han hade liksom funnits där för oss båda i vått och tort. Några minuter senare och efter, vad som kändes som oändligt många, flera ”WE WANT JUSTIN” utrop från publiken, släcktes stället ned och nedräkningen började. Stämningen var på topp och skriken var öronbedövande.

..5..4..3..2..1..Noooooolll! I några sekunder blev hela arenan kolsvart innan en skärm med tunneln av ett tåg visades och bildskärmen, som om den var tåget, fördes framåt.

När tåget tillslut var framme började en man prata om, ja, vad det nu var hade jag inte en aning om, skriken var alldeles för höga, jag log lite för mig själv. När mannen på skärmen sedan formade orden Believe mellan läpparna, ökade ljudnivån ännu lite till inne i arenan och en, vad som skulle föreställa Justin i siluett, ängel tog upp hela skärmen. Ett antal explosioner avlöses för att sedan tillslut låta Justin komma ut, inflygandes på stora vingar, som skulle vara ”gjorda” av alla de instrument han spelade. Det hela var faktiskt väldigt häftigt. När Justin slutligen var nere på marken, hjälpte två dansare honom att ta av vingarna, innan ”All around the world” började spelas och Justin började sjunga.

När ett flertal låtar hade gått kom Alison fram till oss och ställde sig bredvid mig. Hon försökte överrösta skriken.

-       vill du välja en ”One less lonely girl” ikväll? Skrek hon från sin plats till mig.

Jag nickade genast på huvudet, men blev sedan lite orolig. Alla Justins fans var inte direkt mina fans. Att hata mig verkade vara lite som en ”kul grej” bland vissa Beliebers och fastän vi inte var tillsammans fortfarande, fick jag ofta hat mejl och hot brev med hemska texter. 

-       Kan Fredo följa med? Frågade jag och vände mig till både honom och Alison.

-       Självklart! Svarade hon och jag och Alfredo begav oss ut i publiken för att välja, vad som skulle bli, en lycklig tjej.

Senare insåg jag att jag nog inte ens hade behövt ha Alfredo vid min sida, tjejerna var nämligen helt upptagna med att titta på Justin, när vi har tagit oss genom halva arenan var det fortfarande ingen som märkt mig. Min blick föll över de skrikande tjejerna och jag såg en kanske fjortonårig tjej hoppa upp och ned samtidigt som stora våta tårar av glädje trillade ned för hennes kinder. Henne blev det. Jag hoppades innerligt att hon inte avskydde mig.

-       Hej vännen.

Hon gav mig en märklig blick innan hon insåg vem jag var och mitt i paniken gav mig en stor kram.

-       Omg! Det är..d..du. Var allt hon fick fram mellan hulkningarna.

-       Haha, aa, det är jag och jag undrar om du vill bli One less lonely girl ikväll?

Hennes ögon vidgades och munnen föll öppen. Det tog några sekunder innan hon blev till sig av glädje, kramade mig ännu en gång, denna gången ännu lite hårdare, för att sedan ta min hand och följa med mig bakom scen.

Alfredo gick framför oss och vi mötte Alison igen.De båda hälsade på varandra och Alison berättade för tjejen vars namn var Lisa hur hon skulle göra och vad som skulle ske. När låten började spelas var hon skakig men beredd på att bli hämtad av dansarna och när Justin började sjunga sticket i låten kunde hon knappt stå på benen, en hand räcktes ut och en dansare tog henne med ut på scen där Justin sedan kom för att behandla henne som den enda tjejen i världen.

När låten var slut frågade han om hennes namn, gav henne en kram och lät publiken ge henne en applåd. Tillsammans sprang de ut till oss igen och de få sekunder Justin var där, gav han mig en snabb vänlig blick, innan han lämnade oss för att sjunga nästa sång. Alfredo hade börjat prata med tjejen som nu fått tillbaks talförmågan efter chocken och tårarna rann på nytt.

-       Det..det..d..där var det bästa som har hänt mig i hela mitt liv! Utbrast hon.

Fredo kramade om henne och tog fram sin mobil för att ta en ”selfie” tillsammans med OLLG- tjejen.

När hela konserten var slut lotsade säkerhetspersonalen in Justin en annan väg och Scooter berättade för mig att vi skulle ses på hotellet. Två andra vakter kom för att hämta mig och Fredo, för att sedan låta oss hoppa in i en av bussarna.